Reseberättelse

För min del var det inte en motorstark sport-hoj, som lockade utan en lite större och lyxigar scooter, Suzuki Burgman 400AN på 380cc och 32hk. De tidigare erfarenheter jag har är från att ha importerat en husbil för 7 år sedan. Det var mycket krångligare på den tiden, men jag hade jobbat några år med ett specialprojekt på Bilprovningen och kunde regelverket väl.

Efter bevakning av www.mobile.de/ och www.motoscout24.de  och till viss del även auktionssajten www.ebay.de, så började inköpet med att jag under en tjänsteresa till Hannovermässan en fredag hade ett fåtal timmar över, som kunde räcka till att bese högst ett fordon och bara i närheten av Hannover.

Objektet hade jag identifierat cirka 4 mil västerut. Redan här, liksom på den senare resan har jag haft ovärderlig nytta av min lågpris GPS-navigator, sammansatt av min vanliga fickdator och en lös GPS-puck.

En 99 års Burgman har i Sverige ett marknadsvärde av 32-35.000:-. Den här maskinen var utannonserad till 2.350€. Väl där fick jag förtroende för såväl scootern, som säljaren. Efter ett prutförsök till 2.150€ hamnade slutpriset på 2.250€. Jag hämtade ut 250€ som handpenning på bankomaten och lovade att hämta hojen på söndagen en dryg vecka senare.

Väl hemma försökte jag med hjälp av Peter, www.motobikes.se, och Tobbe, www.allroadmc.com/import.htm , hitta en reskompis för att få avlösning vid ratten och delad reskostnad. Båda var tjänstvilliga och tre tänkbara namn hittades direkt. Av diverse olika skäl funkade dock ingetdera, inte heller två egna kompisar.

Att köra hem med bara en cykel på flaket kändes som slöseri. Jag beslöt mig därför för att köpa en till, vars förtjänst kunde finansiera resekostnaden. Eftersom jag inte är gjord av pengar letade jag efter det billigaste fordon, som kunde tänkas klara det ekonomiska målet. Eftersom jag kan scootrar bättre, så hamnade valet på en Piaggio Hexagon 150cc, 16hk. En lite större, stabilare och snabbare scooter än de traditionella Vesporna, men inget att jämföra med min Burgman. Det var ett ”prutat och klart-pris” på 555€. Scootern fanns 9 mil rakt norr om den förra, alltså på nästan rak hemväg och den var avregistrerad (abgemeldet). Eftersom det var lite pengar och jag var i behov av en effektiv resa, så bestämde jag mig för scootern osedd på telefon.

Inspirerad av Peter bestämde jag för att utnyttja de ansenliga rabatter som erbjuds på färjorna för s.k. shoppingresor med ut- och hemresa samma kalenderdygn. Detta gäller såväl Hälsingborg-Helsingör, som Rödby-Puttgarden. Där sparar man direkt en tusenlapp.  På lördagseftermiddagen gick därför en ostressad första etapp ned till Hälsingborg, där jag åt en tre rätters middag och tog in på, Berga Motell Statoil 042-151080, ett effektivt placerat lågpris-motell av mycket låg standard.

Kl. 03:40 på söndagsmorgonen gick väckarklockan för att hinna med 04:30 färjan med boarding 04:15. Sedan blev det direktkörning via Rödby-Puttgarden till säljaren av Suzukin. Redan någon timme för det etappmålet kom den första besvärande tröttheten. Jag började bli orolig för hur jag skulle fixa det, men tröttheten försvann efter en tid. Eftersom affären var klar där, så gick det fort. Körde upp scootern med hjälp av en ramp på släpet och surrade med många spännband.

Där säljaren av lilla scootern bodde pågick det en vårkarneval och stora delar av staden var avstängda. Det tog mig en timme från det att jag kommit fram till staden tills släpet stod utanför säljaren hus. Vi la ner stor omsorg på att surra cyklarna väl för den långa färden. Jag vet inte om det är bäst att låta dem stå på stödet, eller surra fast dem i stående ställning direkt stående på hjulen. Låter man dem stå på stödet, så bör man lägga en frisk extra plywoodskiva under stödet, annars kan det arbeta sig igenom plyfan i släpet. Viktigt för högfartsstabiliteten är att skjuta lasten långt framåt, så att det blir en stadig vikt på kulhandsken.

Släpkärra eller dieselskåpbil är ett val man måste göra. Jag har en bra dragbil, SAAB 9-5, och valde det förra. En del anser att det ger för hög förbrukning med släp. Tom drar bilen cirka 0,8 vid snabb landsvägskörning. Med tomt släp drog den hårfint över litern vid 120 km/h, men däröver steg förbrukningen heltvärt. Redan vid 130 låg förbrukningen på 1,2. Lastad med 350 kg och större luftmotstånd blev förbrukningen på hemvägen1,3 redan vid 105 km/h. Det fick gå lite långsammare på hemvägen, trotts att ekipaget var mycket stabilt.

De flesta vill väl passa på att köpa öl och vin billigt i Tyskland. Det påstås att priserna är väl så låga i www.border-shop.dk/ i Puttgarden, som i butikerna inne i landet. En fördel med www.border-shop.dk är att du hittar prislistan på webben och kan planera inköpet i lugn och ro hemma.

Jag kom till Puttgarden kl. 18:55 på söndagseftermiddagen och fann att de stänger 18:30 på söndagar, så där gick min omsorgsfulla inköpsplanering. Återstod att köpa på färjan. Med bilen på nedersta bildäck, ingen rullvagn, långa kassaköer och kort överfärd hann jag efter svettigt kämpande och trappspringande med 10 flak öl och en vända med vin.

Eftersom jag hann precis med en färja, så planerade jag att tanka direkt på Danmarkssidan. Det var ett misstag. Jag körde mil efter mil utan att hitta någon mack. Bränslenålen började se allt mer hotfull ut. Jag ville inte få soppatorsk med två cyklar på flaket  och nu ganska trött. Efter nästan 10 mil kom första macken. Jag hade då bara bensin för ytterligare två mil kvar.

Sista biten till Helsingör började jag bli trött. Bestämde mig för att sova en stund ett par mil utanför Hälsingborg. Under färjan piggnade jag till och det blev 18 mil på svenska sidan innan jag tog sovsäcken och äggklockan och lade mig och sov en timme i baksätet. De 60 milen på svenska sidan delade jag upp i tre sträckor avbrutna med två sådana sovpauser. Utan dessa hade det varit oansvarigt.

06:45 på måndagsmorgonen var jag hemma i Stockholmsförorten. 41 timmar och 232 mil från start. Jag lade mig omedelbart och sov tre timmar till kl. 10, då jag var tvungen att gå upp för att hinna ordna försäkring och lasta av släpet för att hinna till min bokade registreringsbesiktning kl 12. Så här på måndagsförmiddagen fanns det inga tjänstvilliga grannar hemma, och jag fick lasta av själv under tidspress, vilket inte var helt lätt.

Farbror Staten har verkligen lyckats få ner byråkratin. Med automatik kom registreringspappren med posten på onsdagen och skylten dagen efter. Klart för att ringa in en försäkring och köra. Mindre krångel kan man inte begära, men däremot skulle en sänkt avgift hos Bilprovningen kännas rimlig.

Reskostnad:

Hyra släp 2 dagar                                                                                                    480:-

Bensin 116 mil x 1,02 lit/mil x 10:80/lit + 116 x 1,3 lit/mil x 10:80/lit =       2.900:-

Färjor (dubbel kostnad med släp)                                                                     1.352:-

Motell                                                                                                                        380:-

Summa                                                                                                     Drygt 5.000:-

Sen tillkommer besiktningskostnad 2.020:-. Den som vill kan naturligtvis räkna på bilslitage också. Den som räknar på arbetstidskostnad, OB och övertidsersättning göre sig icke besvär, men jag räknar nöjt med att få igen min reskostnad vid försäljning av Piaggion, har blivit en reseupplevelse rikare och har kunnat köpa mig en scooter, som jag annars inte hade unnat mig.